Envishet och tur istället för millimeter brännvid

Som jag skrev i det förra inlägget så är fågelfotografering ett sammanhang där man snabbt önskar sig kraftigt teleobjektiv. Faktum är att man önskar sig ett så kraftigt teleobjektiv att alla kompaktkamerafotografer som inte investerat i ett stativ (vilket jag misstänker är de flesta) snabbt kommer sig för att lovprisa det faktum att de flesta moderna kompaktkameror har system för att undvika skakningsoskärpa.

Utan att gå in på tekniska detaljer kan också nämnas att högt högsta ISO-tal också kan förebygga skakningsoskärpa.

Men om man nu har den, bortsett från fågelfotograferingen, utmärkta vanan att inte ha en kompaktkamera med jätteextrem zoom så får man lita på något annat än kraftig förstoring i kameran.

Envishet och tur är två sådana saker som lätt kan sköta det jobbet. Om vi pratar relativt oskygga fåglar, som t.ex. gräsänder, väntar man helt enkelt tills de vågar komma i närheten. Med lite tur tar inte det lång tid. Då kan man få till sådana här bilder (bilden är inte beskuren).

Utanför "comfortzone"

Jag anser, vilket jag tror jag sagt tidigare, att man bör undvika zoomobjektiv/kameror med mer än ungefär 10x optisk zoom (och att digital zoom rent generellt är ett elände). Detta eftersom zoomobjektiv som är kraftigare än så tenderar att få problem med vinjettering, alltså att hörnen blir felexponerade och/eller oskarpa när man bara tar upp kameran och fotograferar utan att använda zoomen. Det är sådant här som är anledningen till att det objektiv som följer med en digital systemkamera när man köper den vanligtvis är utrustat med ett objektiv som 18-55 mm (cirka 3x zoom). Tyvärr har det blivit mycket vanligt att digitala kompaktkameror är utrustade med objektiv med 15-20x zoom.

Man kan säga att över cirka 10x zoom är utanför den optiska ingenjörskonstens comfortzone.

Men det där med comfortzone kan handla om något annat.

Tog de här bilderna ungefär en kilometer hemifrån idag. Kameran jag använde har ungefär 5x zoom. Jag hade gärna haft det dubbla just idag. Att fotografera fåglar är ett tillfälle där man ofta behöver zooma ut så mycket det bara går utan att få skakningsoskarpa bilder...

Då var jag glad över att inte ha en systemkamera med bara 3x zoom. Har du en systemkamera och vill börja fotografera fåglar kommer du förmodligen rätt snart att börja fundera på ett extraobjektiv som t.ex. ett 55-250-objektiv. Det gör du i så fall alldeles rätt i. Den systemkamera jag själv periodvis använder har vi ett sådant objektiv till. Det är ett utmärkt komplement i sådana här lägen.

Kan man fotografera vad som helst

Till att börja med: Nej

Det finns vissa saker som helt enkelt är olagligt. Om du fotograferar människor på ett ställe som inte är offentlig plats behöver du deras tillstånd för att visa bilderna för någon annan än dig själv. Detta blev senast aktuellt nu i våras med appen Periscope  som blev populär bland landets tonåringar i våras. Problemet är att sänder man live från en webbkamera på skolan ska man, strikt juridiskt, begära skriftligt tillstånd från föräldrarna till varje skolkamrat som råkar gå förbi framför kameran. Jobbigt värre blir det. 

Så länge de som råkar titta förbi inte exempelvis har skyddad identitet är det dock inte särskilt troligt att det går till åtal eller på andra sätt får allvarligare konsekvenser. 

Sedan finns det saker som är både olagligt och betydligt mer olämpligt. I filmen Keeping Mum (2005) gör karaktären Lance misstaget att videofilma när tonårsdottern i familjen klär av sig framför fönstret. Det är inte bara väldigt olämpligt utan dessutom väldigt olagligt. I just det fallet är det dessutom både ofredande och barnpornografibrott eftersom dottern ifråga inte var myndig. Att filma eller fotografera in genom någons sovrumsfönster är alltså väldigt olagligt (i filmen blir karaktären dessutom ihjälslagen), alldeles bortsett ifrån att det naturligtvis är olämpligt. 

Mindre extrema fall kan bli nog så känsliga. Redan i inledningen till det här inlägget tog jag upp att en skola, inklusive dess allmänna utrymmen, inte är en offentlig lokal. Samma sak gäller en kyrka. Det är alltså inte automatiskt tillåtet att fotografera på en skolavslutning, ett barndop, ett bröllop eller en begravning. Och det är absolut inte tillåtet att lägga upp bilderna på t.ex. Facebook. Detta är ett gissel varje år med föräldrar som naturligtvis är stolta över sina barn och hur fina de är på avslutningen som tar bilder och lägger ut på sociala medier. Och det behöver inte vara Facebook. Det kan också vara... en fotoblogg till exempel. 

Att ta bilder vid en begravning kan bli väldigt känsligt. Förutom att det alltså noga räknat är olagligt om du inte har tillstånd från samtliga begravningsgäster är det ju något som kan skapa väldigt dålig stämning om inte samtliga av de som kan klassas som närmast anhöriga är med på noterna. 

Men sedan finns då lägen som i och för sig är lagliga, men kan skapa nog så dålig stämning. För några inlägg sedan hade jag med en bild jag tagit på en spindel för några år sedan här på bloggen. Den bilden hade jag ett tag på Facebook, men tog bort den eftersom många reagerade negativt. De gillade inte spindelporträtt helt enkelt.

Ett något färre antal år sedan så gick jag en fotokurs där handledaren hade fotograferat sin mamma - på bårhuset. Lika lite som juridiken sätter något hinder i vägen för spindelbilden sätter juridiken något hinder i vägen i detta fall. Men är det verkligen särskilt lämpligt? Jag fotograferade inte min pappa i bårhuset. Vi tog inte ens bort linneduken över ansiktet. 

Det måste varje fotograf få avgöra. Själv har jag haft ett sår/födelsemärke i nacken som jag fotograferat då och då för att se hur det (inte) läkte innan jag lät en AT-läkare skära bort det. Och nej, de bilderna tänker jag inte lägga ut här.

Däremot fotograferade jag när jag torkade ur spisen i morse och trasan inte var så fräsch. 

Och de finns det säkert en del som undrade om den bilden verkligen var nödvändig.