Att ta sig en närmare titt

Min första kamera hade en närgräns på 60 centimeter. Mät upp med en linjal eller ett måttband om ni vill. Om ni vill ta det här experimentet ett snäpp längre så ställer ni sedan någonting som går att fotografera, någon liten prydnadssak eller någonting, i ena änden på dessa 60 centimeter. Kolla sedan hur nära ni kan komma med mobilkameran eller om ni har en digital kompaktkamera.

En sak kan jag säga utan att veta vad ni har för mobil eller kompaktkamera. Ni kan komma mycket närmare. Och jag menar mycket närmare.

Det här är till exempel yttersta änden på en sax. Tittar man noga ser man också att kameran inte förmått hela saxen att vara skarp. Det är verkligen på gränsen till vad kameran klarar av. Men det tycker jag faktiskt är en detalj i sammanhanget. Bilden är nämligen tagen på någon centimeters avstånd. Någon centimeter. Bokstavligt talat. Det kan bli ganska intressanta bilder av det. 60 gånger närmare än vad som var möjligt med min första kamera.

Det här är till exempel änden på en flergångständare.

De exempel jag visat på i detta inlägg kanske inte är så kanonsexiga, men det är faschinerande vilka möjligheter den här typen av extrem närbildsfotografering faktiskt öppnar.

Och notera nu att jag inte betalade någon förmögenhet direkt för kameran som tagit dessa bilder.

Dessa bilder är bokstavligt talat möjliga att ta för vilken amatör som helst om vi tittar på tekniken. Det är huvudet på fotografen som är det viktiga.

Systemkameran har fått motion, att ta tillfället istället för att svära eller klaga

Till att börja med: Jag har tagit 73 bilder på cirka 10 minuter idag. På den gamla och på många (men inte alla) sätt inte goda tiden när det var film i kamerorna innebär det att jag skulle ha bränt runt 600 kronor, troligen mer, på 10 minuter. Det motsvarar 3600 kronor på en timme eller så där 25000 kronor på en arbetsdag. Frilandsfotografer kan inte ha haft det lätt på den tiden. Jag är också ganska övertygad om att digitalkameratekniken har sparat pengar på landets tidningsredaktioner. Förmodligen talar vi dock betydligt mer pengar, film med ISO-värde på 1600 var sannerligen inte gratis.

För det andra, åtminstone några av bilderna jag tog idag skulle ha blivit bättre om jag haft tillgång till ett fast objektiv, som var det vanliga fram till för ungefär 30 år sedan. Så allt är inte bättre nu.

Med ett fast objektiv hade jag fått ännu snabbare exponering, då hade jag fått vattendropparna helt skarpa.

Samtliga bilder är också tagna med bländarprioritet, det vill säga jag ställde in bländarvärdet (och ISO) manuellt, så fick kameran välja tid så att det blev rätt exponerat. Som vanligt med min systemkamera så fick jag säga till att jag vill ha bilderna lite mörkare än kameran brukar säga är normalvärdet. Så även jag måste erkänna att automatiken har sina begränsningar.

Bilderna är också tagna med digital systemkamera, så även jag måste erkänna att mobil och inte minst kompaktkameror har sina begränsningar.

En svartvit bild, egentligen resultat av att jag missade att kameran var inställd på svartvit. Men den här typen av bilder funkar absolut i svartvitt.

Det hela började med att jag planerade för att ge mig ut på en cykeltur. Medan jag stod inne i cykelförrådet och skulle göra i ordning cykeln så öppnade sig himlen. Jag meckade lite med cykeln och sprang sedan över gården för att ta mig upp till lägenheten. Då la jag märke till hur vattnet verkligen sprutade ur stupröret. Istället för att konstatera att som vanligt kom fototillfällena när jag inte har kameran med så sprang jag upp med mina cykelgrejor och plockade fram systemkameran och valde objektivet jag ville använda och gick ned. Naturligtvis hade regnet lugnat ned sig under tiden. Så ja, det regnar mindre när jag tog den svartvita bilden än när jag tog den ni ser här ovan. 

Då tog jag en serie bilder, ställde mig på pass och tittade igenom de bilder jag tagit för att se om det skulle komma en häftig regnskur igen. Vilket det gjorde. Då tog jag bilden ovan. 

Att jag valde att göra på det här viset, att inte bara ge upp fototillfället när jag första gången utan att vara lite mer envis lönade sig. Någonting jag försöker öva på även annars.

Bilderna är också tagna på så vis att när det började spruta ur stupröret så riktade jag in kameran och lät den börja jobba. Kameran är skapligt snabb (cirka 3,5 bilder/sekund) så det blev snabbt rätt många bilder. Sedan får man hårdgallra. 

Ett andra inlägg om när man inte bör eller få fotografera.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/filmade-naken-granne-med-mobil-pa-snore

Läste på nyheterna idag. Det här beteendet är naturligtvis inte okej. Och det hade inte varit mer okej att göra som jag själv gjort när jag skulle fotografera uppfarten i gatljussken - jag släckte ned i rummet och använde självutlösare för att undvika skakningsoskärpa.

Det här tilltaget är bara olämpligt på så många olika sätt att jag inte ids beskriva fler.

Summering av ett experiment och lite om trams

Jag skrev ett inlägg för några månader sedan där jag la med två bilder av blåsippor. Jag bad också er läsare att sprida inlägget vidare. Det gick inte jättejättebra men just det inlägget hade dock mer än dubbelt så många läsare som andra inlägg.

Nåväl. Jag var ute och fotograferade ödehus med en god vän för några dagar sedan. Att vara två när man fotograferar kan man utnyttja på flera sätt. På några av bilderna så lät jag helt enkelt min vän vara med.

Det är också ett medvetet val från min sida att han är med på den undre bilden. Det är inte ett misstag. Med på den här turen hade jag min relativt nyinköpta digitala kompaktkamera (en Canon Ixus 285 HS, för er som är intresserade av teknik). Alla bilder just den här gången är dock tagna med systemkamera, en Canon 450D. Tyckte den hade stått och dammat i garderoben tillräckligt länge. 

Daniel, vännen som var med mig (och är den som fått in mig på att fotografera ödehus) är rätt imponerad över ovan nämnda kamera eftersom den är så liten och smidig. Kompaktkamerorna har växt på senare år, eftersom de som verkligen vill ha en liten och smidig kamera har börjat använda mobilen nästan helt och hållet. Min kamera är dock en av de sista av den gamla minimala sorten. 

Men då kom vi också att prata bra och dåliga saker med digitala kompaktkameror och kom då in på en av de sämre punkterna. 

Överdriven zoom. 

Jag tror nästan jag skrivit om det tidigare. Hur mycket zoom en kamera har anges i en siffra och ett x. I grunden är det ganska enkelt. Säg att lägsta brännvidden på kameran är 24 mm. Om kameran då har 10x zoom är brännvidden från 24 till 24x10 mm. Alltså 24-240 mm. Och tro mig, du behöver inte mer. Över 200 mm är svårt att hantera på diverse sätt, stativ är ett måste. Många gånger i praktiken stativ eller fjärrutlösare.

Så varför finns det kompaktkameror med 20x zoom? Jag skulle tro för att det låter häftigt, sedan hoppas kameratillverkarna att användaren inte ska ta reda på vad som finns bakom - och inte minst - inte ska få klart för sig att denna extrema zoom för med sig mörka och/eller oskarpa hörn på bilder i det läge man faktiskt kommer att använda.

Så ett tips till kameratillverkarna: Nej, jag är inte på jakt efter en kompaktkamera med extrem zoom och lär inte vara det på ett bra tag. 

Däremot är det på tiden att det börjar komma digitala kompaktkameror med lite större bildchip. Att saluföra en kamera med storleken på bildpunkterna, som Apple börjat göra, är faktiskt ingen dum idé alls. 

Poängen med systemkamera

Den här bloggen handlar väldigt mycket om hur mycket man faktiskt kan göra med en mobilkamera eller i än större grad en digital kompaktkamera idag. Man behöver inte punga ut jättesummor för att köpa en jätteavancerad systemkamera.

Men det finns väl lägen där man behöver använda systemkamera?

Naturligtvis gör det de.

För sådana här bilder t.ex.

Rätt stolt faktiskt.

Låt oss visa att det är bättre nu med ett litet experiment

Jag tänker börja det här inlägget med att lägga in två bilder.

Den översta bilden är tagen med en Canon EOS 450D och ett 55-200 objektiv ställt på 200 millimeter. Den bilden är två år gammal. 

Den nedre är nytagen. Med en budgettelefon från Samsung (Galaxy J5 2016). Som ni ser är det skillnad på bilderna, skärpedjupet är obefintligt på den övre bilden, så bakgrunden ligger i oskärpa. Till och med blommorna längst bak är oskarpa. På den nedre bilden är till och med en del av omgivningen skarp. 

Men det går! Bilden som skulle ha kostat en förmögenhet att ta för ett antal år sedan (när det var film i kamerorna) går nu att ta med mobilen. 

Dessutom är bilderna mycket lättare att sprida. Och nu kommer vi till experimentet. Ni som läser det här blogginlägget, kan ni göra mig tjänsten att dela inlägget vidare, så kan vi se hur långt inlägget kommer låt oss säga till skolavslutningen i början av juni. 

Mindre skillnad än man skulle kunna tro

Jo till att börja med, nej jag har inte hittat ett bra sätt att länka vinterbilderna jag tog ihop med förra inlägget.

Dessutom har jag syndat. Men jag ska gottgöra synden.
Det första jag gjorde var att raka av mig skägget. Det tycker förvisso en del är en synd, eftersom många hävdar att jag passar i skägg. Men det är förhoppningsvis ingen stor synd.
Eftersom jag har rakat av mig skägget så insåg jag att jag behövde en ny pressbild på facebook. Speciellt som jag dessutom besökt en frisör för första gången på åratal. Ytterligare en anledning till att byta bild på facebook. Så idag ordnade jag en ny idag.

Spontanselfie med mobilen. Skulle inte tro det. Istället tog jag ett ordentligt självporträtt med digital systemkamera.

Nu kommer vi till grejen. Den här bilden är tagen med stativ, jag har ställt om vitbalansen (till inställningen för skugga), den är tagen med självutlösare, manuell fokus, svag tele på objektivet och håller upp en bit vitt papper med ena armen för att bägge ansiktshalvorna ska bli belysta. Ganska långt ifrån spontanselfie med mobilen. Bilden är sedan beskuren i datorn, bland annat har jag klippt bort det vita pappret. 

Men grejen är den här: Det enda av alla steg jag beskriver ovan som inte är möjligt att göra med en digital kompaktkamera är manuella fokusen. Hade jag ställt soffan mot en vägg hade det å andra sidan inte varit några problem med det.

Så såg det inte ut för 30 år sedan. Det var inte bättre förr, det är bättre nu. Så återigen kan jag komma tillbaka till min grundtes för den här bloggen. Om du funderar på att skaffa en digital systemkamera - börja med att lära dig utnyttja din digitala kompaktkamera till fullo. För moderna digitala kompaktkameror är oerhört kompetenta kameror. 

Två fördelar med systemkameror man kanske inte tänker på.

https://www.instagram.com/p/BO-HiG8l5VU/?taken-by=kompaktmobil

På bilden jag länkat till ovan har jag fotograferat en liten grej som säljs på Clas Ohlson. Den uträttar inga underverk, men gör i alla fall lite skillnad. Det är en mattskiva som man monterar i tillbehörsfästet till blixten på sin systemkamera. Den vägen blir det i grunden hårda blixtljuset lite mjukare och risken för röda ögon minskar. Den är dessutom i grunden lägre för en systemkamera eftersom blixten sitter längre ifrån objektivcentrum.

Man kan naturligtvis, om man till skillnad från mig är road av sådana saker, gå hela vägen och köra med tillbehörsblixtar av olika slag, Antingen på kameran eller blixtar som fjärrstyrs från kameran.

Alla dessa har dock det gemensamt att det utgår ifrån kameran tillbehörsfäste för just blixtar. Alltså någonting som är förbehållet systemkameror eller de ytterst få och vanligtvis otroligt dyra kompaktkameror som finns på marknaden som har denna tillbehörssko.

Med kompakt och mobil-kameror får man hålla till godo med det gamla vanliga, hårda, blixtljuset. Som förresten också är ett elände för oss med glasögon.

En annan fördel med systemkameror man nog ofta glömmer bort är att åtminstone de viktigaste manöverorganen (på/av-strömbrytaren, reglaget för fotoläge och avtryckaren) är betydligt större och lättare att manövrera om man har stela fingrar eller är klumpig av något annat skäl. Handskar på händerna till exempel.

Systemkameror är alltså av den anledningen tacksamma att ta vinterbilder med. Vilket jag för övrigt gjort idag.
Lyckas däremot av någon anledning inte få till så ni får se bilderna också. Återkommer när jag ordnat det.

Förändringar på kamerafronten

Jag jobbar, som jag skrev i det förra inlägget, alltså heltid på en högstadieskola. Det ger mig en helt annan ekonomi att ta hand om mitt fotointresse men ger mig å andra sidan inte särskilt mycket tid att utföra det.

Även om det också är så att jag gör en del omdisponeringar av min vakna tid för närvarande, vilket gör att tanken är att jag ska ägna mer tid saker som bloggen och mitt instagramkonto och mindre tid åt att se repriser på gamla TV-serier. Eller göra det samtidigt. Andra saker som jag har för plan att göra samtidigt som jag ser något avsnitt på en TV-serie (gammal eller ny) eller har på en skiva är förstås att rätta prov, skriva prov eller planera lektioner. Men men.

Låt oss hålla oss till ämnet för den här bloggen. Fotograferingen. Min julklapp till mig själv förra året, typ, var en ny telefon. En av de sakerna som fick mig att bestämma mig för att byta var när jag med hjälp av www.gsmarena.com kunde jämföra kameran på den mobil jag hade (som började få ålderskrämpor) och den mobil jag tänkte skaffa, som jag nu har. Här får ni se det jag fick se http://www.gsmarena.com/piccmp.php3?idType=1&idPhone1=7869&idPhone2=5033 och det är ju långt ifrån bara antalet megapixlar som skiljer. Inte minst om ni flyttar området man tittar närmare på och tittar på färgåtergivningen ser man att det är stor skillnad.

När det kommer till självporträtt, selfies, är det värt att notera att skillnaden i både upplösning och kvalité på frontkameran är rent av löjlig. Den gamla kameran var på 0,3 Megapixlar och den nya är på fem!!! Och den nya har möjlighet att använda blixt.

Den nya telefonen innebär också att den kamera jag har tillgång till som har flest antal Megapixlar faktiskt är mobilkameran (ja, huvudkameran då). Innebär det att mobilkameran är min bästa kamera? För ingen del! Det är så mycket annat som gör en bra kamera än bara antalet megapixlar.

Förutom den lilla storleken på bildchippet, frånvaron av optisk zoom och svårigheterna att montera mobilen på stativ finns det en faktor till som bidrar. Formatet. Jag har, för att underlätta dokumentvisning och för att mobilen ska fungera bättre som navigator, krupit till korset och skaffat en mobil med klart större skärm. 5,2 tum. Det gör också mobilen så stor att den gärna stannar i jackfickan eller liknande. Inte längre i byxfickan.

Vilket kraftigt ökar risken för att fototillfällena dyker upp när jag inte har den med mig.