Systemkameran har fått motion, att ta tillfället istället för att svära eller klaga

Till att börja med: Jag har tagit 73 bilder på cirka 10 minuter idag. På den gamla och på många (men inte alla) sätt inte goda tiden när det var film i kamerorna innebär det att jag skulle ha bränt runt 600 kronor, troligen mer, på 10 minuter. Det motsvarar 3600 kronor på en timme eller så där 25000 kronor på en arbetsdag. Frilandsfotografer kan inte ha haft det lätt på den tiden. Jag är också ganska övertygad om att digitalkameratekniken har sparat pengar på landets tidningsredaktioner. Förmodligen talar vi dock betydligt mer pengar, film med ISO-värde på 1600 var sannerligen inte gratis.

För det andra, åtminstone några av bilderna jag tog idag skulle ha blivit bättre om jag haft tillgång till ett fast objektiv, som var det vanliga fram till för ungefär 30 år sedan. Så allt är inte bättre nu.

Med ett fast objektiv hade jag fått ännu snabbare exponering, då hade jag fått vattendropparna helt skarpa.

Samtliga bilder är också tagna med bländarprioritet, det vill säga jag ställde in bländarvärdet (och ISO) manuellt, så fick kameran välja tid så att det blev rätt exponerat. Som vanligt med min systemkamera så fick jag säga till att jag vill ha bilderna lite mörkare än kameran brukar säga är normalvärdet. Så även jag måste erkänna att automatiken har sina begränsningar.

Bilderna är också tagna med digital systemkamera, så även jag måste erkänna att mobil och inte minst kompaktkameror har sina begränsningar.

En svartvit bild, egentligen resultat av att jag missade att kameran var inställd på svartvit. Men den här typen av bilder funkar absolut i svartvitt.

Det hela började med att jag planerade för att ge mig ut på en cykeltur. Medan jag stod inne i cykelförrådet och skulle göra i ordning cykeln så öppnade sig himlen. Jag meckade lite med cykeln och sprang sedan över gården för att ta mig upp till lägenheten. Då la jag märke till hur vattnet verkligen sprutade ur stupröret. Istället för att konstatera att som vanligt kom fototillfällena när jag inte har kameran med så sprang jag upp med mina cykelgrejor och plockade fram systemkameran och valde objektivet jag ville använda och gick ned. Naturligtvis hade regnet lugnat ned sig under tiden. Så ja, det regnar mindre när jag tog den svartvita bilden än när jag tog den ni ser här ovan. 

Då tog jag en serie bilder, ställde mig på pass och tittade igenom de bilder jag tagit för att se om det skulle komma en häftig regnskur igen. Vilket det gjorde. Då tog jag bilden ovan. 

Att jag valde att göra på det här viset, att inte bara ge upp fototillfället när jag första gången utan att vara lite mer envis lönade sig. Någonting jag försöker öva på även annars.

Bilderna är också tagna på så vis att när det började spruta ur stupröret så riktade jag in kameran och lät den börja jobba. Kameran är skapligt snabb (cirka 3,5 bilder/sekund) så det blev snabbt rätt många bilder. Sedan får man hårdgallra.