Att ta sig en närmare titt

Min första kamera hade en närgräns på 60 centimeter. Mät upp med en linjal eller ett måttband om ni vill. Om ni vill ta det här experimentet ett snäpp längre så ställer ni sedan någonting som går att fotografera, någon liten prydnadssak eller någonting, i ena änden på dessa 60 centimeter. Kolla sedan hur nära ni kan komma med mobilkameran eller om ni har en digital kompaktkamera.

En sak kan jag säga utan att veta vad ni har för mobil eller kompaktkamera. Ni kan komma mycket närmare. Och jag menar mycket närmare.

Det här är till exempel yttersta änden på en sax. Tittar man noga ser man också att kameran inte förmått hela saxen att vara skarp. Det är verkligen på gränsen till vad kameran klarar av. Men det tycker jag faktiskt är en detalj i sammanhanget. Bilden är nämligen tagen på någon centimeters avstånd. Någon centimeter. Bokstavligt talat. Det kan bli ganska intressanta bilder av det. 60 gånger närmare än vad som var möjligt med min första kamera.

Det här är till exempel änden på en flergångständare.

De exempel jag visat på i detta inlägg kanske inte är så kanonsexiga, men det är faschinerande vilka möjligheter den här typen av extrem närbildsfotografering faktiskt öppnar.

Och notera nu att jag inte betalade någon förmögenhet direkt för kameran som tagit dessa bilder.

Dessa bilder är bokstavligt talat möjliga att ta för vilken amatör som helst om vi tittar på tekniken. Det är huvudet på fotografen som är det viktiga.

Systemkameran har fått motion, att ta tillfället istället för att svära eller klaga

Till att börja med: Jag har tagit 73 bilder på cirka 10 minuter idag. På den gamla och på många (men inte alla) sätt inte goda tiden när det var film i kamerorna innebär det att jag skulle ha bränt runt 600 kronor, troligen mer, på 10 minuter. Det motsvarar 3600 kronor på en timme eller så där 25000 kronor på en arbetsdag. Frilandsfotografer kan inte ha haft det lätt på den tiden. Jag är också ganska övertygad om att digitalkameratekniken har sparat pengar på landets tidningsredaktioner. Förmodligen talar vi dock betydligt mer pengar, film med ISO-värde på 1600 var sannerligen inte gratis.

För det andra, åtminstone några av bilderna jag tog idag skulle ha blivit bättre om jag haft tillgång till ett fast objektiv, som var det vanliga fram till för ungefär 30 år sedan. Så allt är inte bättre nu.

Med ett fast objektiv hade jag fått ännu snabbare exponering, då hade jag fått vattendropparna helt skarpa.

Samtliga bilder är också tagna med bländarprioritet, det vill säga jag ställde in bländarvärdet (och ISO) manuellt, så fick kameran välja tid så att det blev rätt exponerat. Som vanligt med min systemkamera så fick jag säga till att jag vill ha bilderna lite mörkare än kameran brukar säga är normalvärdet. Så även jag måste erkänna att automatiken har sina begränsningar.

Bilderna är också tagna med digital systemkamera, så även jag måste erkänna att mobil och inte minst kompaktkameror har sina begränsningar.

En svartvit bild, egentligen resultat av att jag missade att kameran var inställd på svartvit. Men den här typen av bilder funkar absolut i svartvitt.

Det hela började med att jag planerade för att ge mig ut på en cykeltur. Medan jag stod inne i cykelförrådet och skulle göra i ordning cykeln så öppnade sig himlen. Jag meckade lite med cykeln och sprang sedan över gården för att ta mig upp till lägenheten. Då la jag märke till hur vattnet verkligen sprutade ur stupröret. Istället för att konstatera att som vanligt kom fototillfällena när jag inte har kameran med så sprang jag upp med mina cykelgrejor och plockade fram systemkameran och valde objektivet jag ville använda och gick ned. Naturligtvis hade regnet lugnat ned sig under tiden. Så ja, det regnar mindre när jag tog den svartvita bilden än när jag tog den ni ser här ovan. 

Då tog jag en serie bilder, ställde mig på pass och tittade igenom de bilder jag tagit för att se om det skulle komma en häftig regnskur igen. Vilket det gjorde. Då tog jag bilden ovan. 

Att jag valde att göra på det här viset, att inte bara ge upp fototillfället när jag första gången utan att vara lite mer envis lönade sig. Någonting jag försöker öva på även annars.

Bilderna är också tagna på så vis att när det började spruta ur stupröret så riktade jag in kameran och lät den börja jobba. Kameran är skapligt snabb (cirka 3,5 bilder/sekund) så det blev snabbt rätt många bilder. Sedan får man hårdgallra. 

Ett andra inlägg om när man inte bör eller få fotografera.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/filmade-naken-granne-med-mobil-pa-snore

Läste på nyheterna idag. Det här beteendet är naturligtvis inte okej. Och det hade inte varit mer okej att göra som jag själv gjort när jag skulle fotografera uppfarten i gatljussken - jag släckte ned i rummet och använde självutlösare för att undvika skakningsoskärpa.

Det här tilltaget är bara olämpligt på så många olika sätt att jag inte ids beskriva fler.