Fart- och hemmablind

För några dagar sedan var jag ute på en kvällspromenad. På väg in i lägenheten upptäckte jag att skogsdungen som finns på baksidan av huset jag bor såg jag en vy som var trollskog i ett nötskal.

Efter lite experimenterande fick jag till en helt okej bild.

Ärligt talat har jag blivit hemmablind. Vilket är lätt hänt. Så det gäller att se upp med det. 

Idag var jag och hälsade på en bekant. 4 kilometer bort längs en väg jag har cyklat åtskilliga gånger. Den här gången gick jag. Och plötsligt blev det helt andra intryck från vägen. Fler för att vara noga. Och det är inte första gången jag är med om det precis. Är man ute och kör bil och växlar mellan en motorväg och en väldigt liten landsväg (en utan mittlinje) där man växlar mellan 110 och cirka 60 i hastighet är det jättetydligt. 10 minuter på lilla vägen ger mycket mer intryck än längs motorvägen.

Nu hade jag inte kameran med mig, men naturligtvis dök det upp lite fototillfällen när man inte har kameran med sig (så är det alltid). Och det är just det. Är du ute och leta efter fototillfällen. Gå. Och gå lugnt, ingen Powerwalk.

Man blir fartblind redan när man springer. Och när det gäller fototillfällen kan den lilla fartblindheten räcka.

Liksom fartblindheten när man går hem från bussen man tagit hem från jobbet och hela kroppen bara är inriktad på att det finns en soffa och ett bit mat när man kommer hem...