Om ni tycker det är dyrt att röka...

...och har tillgång till en analog kamera så kan ni pröva med att göra av med ett paket kamerafilm (=en rulle) om dagen och sedan låta framkalla och kopiera den (alternativt framkalla och rama in).

Att röka ett paket om dagen kostar ungefär 50 kronor om dagen. Att fotografera en kamerarulle om dagen kostar 150-200 kronor om dagen.

Det här är den enskilt största poängen med digitalkameratekniken. Att den möjliggör även för personer med min begränsade ekonomi att åstadkomma det här på en eftermiddag.

Flera vårblommor på samma bild

Tussilago ovanifrån, ganska tekniskt okomplicerad bild. 

De senaste åren har jag börjat fotografera blommor i deras höjd, det har verkligen fört mitt fotograferande framåt. 

En tussilago till. 

Grankottar är ju i grunden inget särskilt spännande motiv, men vet inte om jag sett någon som fotograferat dem underifrån tidigare. Bilden är nedklippt.   

Mera grankotte, denna gång en enda. I närbild. 

Om skulptörer kan göra konst av skräp kan väl fotografer göra konst av bortskrapad färg. 

Perspektivexperiment. Haft kameran lite lägre än vad jag brukar. 

Skuggan gör motivet. 

Vårfågel. Nedklippt bild. 

Två bilder där kontrasten mellan grönska och sten är motivet. 

Rinnande vatten. Att fotografera rörelse har jag haft svårt för, men tror jag lyckades denna gång. 

Vatten som rinner förbi trädgren. 

Reflexen i vattnet tyckte jag var häftig. Tycker också jag lyckats helt okej med att få det på bild. 

Normalt sett är man dödsnoga med att det inte ska synas på bilden att man håller i motivet. Den här gången lät jag det bli en del av motivet istället. Kamerans vitbalans stod på solljus, därav mina blåaktiga fingrar. 

Den här knoppen fick klara sig utan mina fingrar. Vad ni ser i alla fall. 

Samtliga bilder tagna med en fem-sex år gammal liten digital kompaktkamera. 

Det började med ett skorpfat

Jag tror det var 2006 som jag hoppade in och jobbade några veckor på samma företag som ett av mina syskon. Själva jobbet i sig är inte mycket att orda om, det var ett av de jobb där jag kom fram till att jag inte ska saluföra någonting per telefon bara.

Men på det jobbet så hade de i personalrummet ett litet fat som såg ut att kunna vara avsett för skropor eller te-påsar eller något liknande. Jag hade aldrig sett något liknande och eftersom jag då som nu hade en digitalkamera i jackfickan började jag experimentera med vinklar, belysning och liknande.

Är jag ute efter en bra fotovinkel så kommer min komfort i andra hand. Eller vad folk runt omkring mig tror om mig just då för ögonblicket. I just fallet med skorpfatet så innebar det att jag började kräla på bordet för att få rätt bildvinkel. Vilket min bror fick höra dagen därpå.

Idag däremot, när jag skulle ta bilden som finns ovan (som är lite upprättad och beskuren i datorn, jag erkänner!) så innebar det att jag försiktigt fick ta mig ned till ån för en ganska brant slänt och därefter ligga på en betongpryl som låg vid stranden för att få den rätta bildvinkeln.

De som gick förbi trodde förmodligen jag var lite knäpp.

Men det är det värt. När man får till bilden.

Panormafunderingar

Det finns till att börja med en anledning till varför jag inte gör den här bilden större, för panormafunktionen i min mobil är verkligen inte bra.

Men det sätter faktiskt fingret på en ganska väsentlig punkt. För det första kan det sägas vara en av två stora nackdelar med min mobilkamera. Nackdel 1 har jag nämnt i tidigare inlägg. Om jag fotograferar något på nära håll och det finns en bakgrund långt bort, som jag då vill ha oskarp, så tenderar telefonen att fokusera på bakgrunden istället, hur mycket jag än kopplar på makrofunktion och pekar där jag vill ha skarpt. Det är faktiskt ordentligt störande.

Det andra stora bekymret jag har med telefonen är att den, förmodligen för att begränsa storleken på bildfilerna och den vägen spara på telefonens prestanda, begränsar panormabilder till att vara  max om jag minns rätt 480 bildpunkter höga. Och det är ju helt enkelt inte så mycket.

Överlag verkar det för övrigt som att panormafunktioner är väldigt roliga för ingenjörerna att hitta på, för i mitten på 1990-talet var det sista skriket att förse kameran med pannornafunktion. Filmsystemet APS, som kom, gjorde initial succé och därefter tokfloppade så till den milda grad att de har rekord som historiens mest kortlivade filmsystem, hade till och med en inbyggd panormafunktion i systemet.

Landskapspanorman är häftiga och speciellt ni som har modernare telefoner än min gamla skuff kan absolut experimentera med den och se hur bra bilder ni kan få.

Men alla som besöker ett konstgalleri kan direkt konstatera att bredbild verkar göra sig bättre på film än stillbild.
Det verkar som att även våra fotoingenjörer insett det och tittar man på de två vanligaste bildproportionerna, 4:3 respektive 3:2, är det nog rätt kloka val.

Var ligger fokus, nära eller långt borta.

Bilden ovan är tagen med min mobil och enda poängen med den är att visa på en brist jag upptäckt med min mobilkamera (och så får ni se litet grand av mitt vardagsrum också).

Även om jag har närbildsläget/makroläget aktiverat så envisas mobilen, trots de mest ihärdiga övertalningsförsök från min sida, att fokusera på motivet. Den fokuserar istället på bakgrunden.

Vilket gör att jag inte kan ta närbilder med mobilen om det finns en bakgrund som inte är nära.

Dumt.

Skulle vara intressant att veta om det är bara min mobil, bara min mobilmodell (jag har en Samsung Galaxy S3 mini), bara mitt mobilmärke eller om det är flera mobiler som har samma problem.

Det sista skulle vara väldigt tråkigt för mobiler är i grunden bra närbildskameror.

Andra har tagit vid

Idag är det svårt att inse hur stora Eastman Kodak en gång var. Det finns en mycket enkel anledning till det. Instamatic-kameran blev Kodaks sista stora succé och till och med den succén var inte hundraprocentig.

Med Instamatic lanserade Kodak två nya filmsystem. 110 och 126. Dessa system kom att slå riktigt bra bland amatörfotografer, men proffsen var inte lika imponerade och så länge vi pratar analog fotografering är det bland proffsen som pengarna finns. Rätt få amatörer hade ju nämligen råd att göra som Herr Storch i Sällskapsresan och ha en hel axelremsväska med film.

På 1970-talet var det istället ett annat fabrikat som höll i taktpinnen för utvecklingen mot de kameror jag tänker mig att merparten av er läsare har.

Minolta.

Det var Minolta som kom med världens första autofokuskamera 1977 och det var Minolta som kom med världens första systemkamera med inbyggd filmframatning och där fotografen kan välja helt fritt vad kameran ska ställa in och vad man ställer in själv när det kommer till skräpa, exponeringstid och ljusöppningens storlek, den så kallade bländaren.

Ironiskt nog blev Minoltas tid på tronen dock ganska kort. Ett annat företag kom nämligen upp på scenen.

Sony.

Ska man välja ett företag som mer än något annat bidragit till att utveckla den moderna digitalkameran så måste det bli just Sony.

Lite småironiskt är det att Sony är den tillverkare som idag på sina digitalkameror använder Minoltas gamla objektiv.

Jag personligen har dock alltid varit förtjust i Canon, men det handlar nog väldigt mycket om tycke och smak.

Det var Sony som fick till digitalkameran som vi idag känner den i början på 2000-talet och den vägen tog död på filmsystemen som Instamatic introducerade. Man tog också död på det kortlivade filmsystemet APS.

Men man gjorde det genom att förvalta arvet från Instamatickameran.

Och vill man inte köra digitalt.

Så finns ju alltid småbildsfilmen kvar. För den tar man uppenbarligen inte kål på så lätt.

Lex Leica - ingen kedja är starkare än dess svagaste länk

Jag ska börja det här blogginlägget med att konstatera två saker.

För det första: De första fotograferna var i rätt hög utsträckning kemister. Det var en nödvändig kunskap eftersom bilden för det mesta framkallades direkt efter fotograferingen. Att August Strindberg höll på med både (al-)kemi och tidig färgfotografering, vid sidan av ordskapande och måleri, är inte precis någon slump. 

För det andra: Förutom hur bra film eller hur bra bildchip man har i kameran finns det en ytterligare faktor som är fullständigt avgörande för hur bra bilden blir. 

Optiken. 

Historien om Leica är historien om hur någon, i detta fall tysken Oskar Barnack, anställd vid optikerfirman Ernst Leitz Optische Werke, kom att förändra kamerahistorian i grunden genom att förse kamerorna med väldigt mycket bättre optik än tidigare. Leica står för Leitz Camera. 

Genom att förse kamerorna med bättre optik kunde man nämligen minska negativstorleken från de då dominerande negativen på som minst 60x60 millimeter till betydligt mera hanterbara 24x36 millimeter. 

Den lärdom man kan dra av detta är att inte bry sig om antalet bildpunkter (pixels). Istället är det hur bra kameran klarar att hantera dåligt ljus, hur bra kameran är på att komprimera bilden efter att man tagit den och, än i denna dag, hur bra optiken är. 

Jag som skriver detta har en enklare digital kompaktkamera som är några år. En av de saker jag kommer att tänka på när jag köper ny kamera är att ha en som inte har för extrem zoom. Mer än ungefär 10x Zoom är, skulle jag säga, fullständigt värdelöst. Med en så kraftig zoom behöver man nämligen stativ för att utnyttja zoomen fullt ut, något man kan anta att de flesta amatörfotografer inte har. Dessutom är risken stor för att kameran inte tar bilder som är skarpa ända ut i hörnen och ett så kraftigt zoomobjektiv på en liten kamera blir fullt med små och därför ömtåliga delar. Tyvärr innebär det här att de flesta digitala kompaktkamerorna i prisområdet 1500-3500 går bort.

Jo en sak till angående zoom. Den enda zoom en mobilkamera har är så kallad digital zoom. Digital zoom gör enligt min erfarenhet bara bilderna suddiga, låt bli att använda den. 

Så, nej, antalet megapixel bestämmer inte hur bra en kamera är och det är verkligen inte så att kraftigare zoom gör kameran bättre per automatik. Och ja, bra optik är fortfarande en nödvändig del av en bra kamera. 

Det sa bara klick...

Världens första kamera riktad mot amatörer lanserades på 1890-talet.

Samma företag som låg bakom den kameran lanserade 1935 vad som kommit att bli världens mest framgångsrika filmsystem - 135-filmen eller småbildsfilmen. Den gången var det dock tyska Leica som la grunden ungefär 10 år tidigare. 

De lanserade också vad som måste sägas vara ursprunget till dagens kompaktkameror - Instamatic-kameran. 

Företaget döptes efter hur en kamera på den tiden lät när man fotograferade. För det sa, om man ska vara petig, inte riktigt klick. Det sa mera "Koodak". 

Den här bloggen ska i huvudsak handla om fotografering med kompakt- eller mobilkamera. Och hur kraftfulla verktyg dessa faktiskt är för att ge spelrum åt din kreativitet. 

Men som alla konstformer så finns det även begränsningar. Genom att lära sig begränsningarna och lära sig hur man kan jobba runt dem, så kan man utvecklas som fotograf. 

Många gånger är det långt viktigare än hur många megapixel man har i kameran, om största bländaren är 2,4 eller 2,6 på er kameran, om maximalt ISO är 6400 eller 12800, om ni har 10, 15 eller 20 gångers zoom eller om ni har direktåtkomst till youtube från kameran. 

Det är den inre resan hos dig som fotograf som är det viktiga, även om det också är viktigt att få till bilden rätt i kameran från början, för nej photoshop kan inte kompensera för allt. 

Ni ska få följa med på min resa mot en bättre fotograf med kompakt- eller mobilkamera. 

Till att börja med tänker jag berätta lite av vad jag lärt mig man kan göra på moderna kameror. Sedan kommer vi att lära oss tillsammans!

Men jag kände att det går inte att skriva om amatörfotografering utan att åtminstone nämna George Eastman och hans företag Kodak en gång.