Det började med ett skorpfat

Jag tror det var 2006 som jag hoppade in och jobbade några veckor på samma företag som ett av mina syskon. Själva jobbet i sig är inte mycket att orda om, det var ett av de jobb där jag kom fram till att jag inte ska saluföra någonting per telefon bara.

Men på det jobbet så hade de i personalrummet ett litet fat som såg ut att kunna vara avsett för skropor eller te-påsar eller något liknande. Jag hade aldrig sett något liknande och eftersom jag då som nu hade en digitalkamera i jackfickan började jag experimentera med vinklar, belysning och liknande.

Är jag ute efter en bra fotovinkel så kommer min komfort i andra hand. Eller vad folk runt omkring mig tror om mig just då för ögonblicket. I just fallet med skorpfatet så innebar det att jag började kräla på bordet för att få rätt bildvinkel. Vilket min bror fick höra dagen därpå.

Idag däremot, när jag skulle ta bilden som finns ovan (som är lite upprättad och beskuren i datorn, jag erkänner!) så innebar det att jag försiktigt fick ta mig ned till ån för en ganska brant slänt och därefter ligga på en betongpryl som låg vid stranden för att få den rätta bildvinkeln.

De som gick förbi trodde förmodligen jag var lite knäpp.

Men det är det värt. När man får till bilden.